OVerkliga möten med världskrigens tid

När du först tittar på bokens omslagsbild kommer en ihopvikt pyjamasskjorta fånga din syn. Men det är inte vilken pyjamas som helst, utan det är pyjamas som symboliserar en väldigt mörk tidsperiod, då en viss folkgrupp inte var lika priviligerade som andra folkgrupper under förintelsen. I detta scenariot blev judarna utpekade av samhället.  Pyjamasen har ett randigt mönster. Med färgen blå i två olika nyanser, ena är nyans av turkos/blå som riktar sig mot det mörka nyansen, och en ljusblå nyans som är den andra färgen. Pyjamasskjortan har även en krage som går omlott om varandra med en tunn söm som sträcker sig runt hela kragen. Sedan finns det två synliga mörkblåa knappar på framsidan av pyjamasshortsen. Vid högra översidan av pyjamasskjortan finns en fastsydd tygetikett med en triangel och ett nummer som lyder:60347. Man kan även se att det finns olika sorters fläckar på skjortan. På vissa delar av skjortan kan man se slitage och smuts på, men man kan även se några blodfläckar so...

Huvudpersonen i boken är en 16årig pojke vid namn Benny. Besluten som tas av huvudpersonen kan jag absolut förstå, han tog alla beslut för att han och hans bror Herman skulle kunna överleva. Besluten som nazisterna tog kan jag inte förstå, jag tycker inte det är något annat än fel.  Boken utspelar sig i ett av de största koncentrationslägret på den tiden, i Auschwitz i Polen. Boken utspelar sig under de sista åren av andra världskriget i en kall och smutsig miljö.  Man får höra hur fångarna fryser och skakar under sitt arbete, de fick knappt någon mat och behövde varje dag gå fler långa sträckor och det var tufft för dem att kunna hålla sig vakna och starka för arbete.  Jag tror att anledning till att författaren skrev boken var för att kunna få alla att höra hans personlig historia frå denna hemska händelse, det är en självbiografi och han berättar om just allt han och hans bror fick uppleva. Jag tror också han han inte vill att det hemska ska glömmas utan det ska alltid...

Sidan 170 i boken "Pojken med randig pyjamas": “Egentligen spelar det ingen roll om jag kommer ihåg vad de hette eller inte”, sa han och såg ner på Shmuel. “De är i alla fall inte mina bästa vänner längre”. Han sänkte blicken och gjorde något väldigt ovanligt för att vara han. Han tog Shmuels smala lilla hand i sin och kramade den hårt. “Du är min bästa vän, Shmuel”, sa han. “Min bästa vän för livet”. Anledningen till varför jag fastnade för just det här stycken var för att Bruno såg inte att Shmuel bara var en jude som skulle dö utan han såg personen Shmuel. Han brydde sig inte om att Shmuel hade en annan religion vilket de andra gjorde. Bruno lärde känna personen och han ansåg inte att allt var judarnas fel som de andra gjorde. Istället hade han en massa frågor som han ville få svar på som varför de var på andra sidan stängslet, varför de var snaggade, hade likadana pyjamasar och varför alla var magra. Han ville ha svar på något som han inte förstod sig på eller som undanhö...

  I bakgrunden av omslaget kan man se en väldigt mulen himlen som är ljusgrå och ger ut en väldigt sorgsen och tung känsla, man kan även tre strån av taggtråd från ett stängsel i bakgrunden. I mitten av omslaget så finns det en vikt pyjamaströja med krage som har vita och blåa ränder på den, de två synliga knapparna på tröjan är blåa. På den högra sidan av pyjamasen kan man se en liten på syd vit tygbit som har en grå omvänd triangel på den och numret 60347. Pyjamasen är väldigt smutsig och man kan tydligt se blodfläckar och övriga kroppsvätskor på den. Över pyjamasen kan man se titeln “Pojken i randig pyjamas” som är skriven med stora bokstäver och två olika nyanser av blå. Slutligen så är också författarens namn “John Boyne” skriven med en röd brun text högst upp i mitten.   Den randiga pyjamasen på omslaget är även en stor del av bokens h andling. Det är den pyjamasen som pojken bakom stängslet som Bruno finner en ovanlig vänskap med har på sig. Pojkens namn är Shmuel o...

William Beech ligger fundersamt på gräsmattan. Hans händer är korsad bakom huvudet. Han njuter av värmen medans det små blåser. Solen strålar på honom från huvudet till tårn. Vissa av han mörkbruna hårstrå har förvandlas till ett ras ljusare. Han bär på en oversized, mörk militärgrönt, stickad tröja. Tröjan är långärmad och är hög upp till halsen. Sömmarna går lodrätt. Jag antar namnet på stickning är bruten resårstickning. Under tröjan finns en hälsosam kropp. Som får all näring och alla mänskliga rätter. l västra delen av bröstet hör man ett lugnt hjärta. Hjärtat som känner sig trygg och som känner igen sig själv i byn Little Weirwold.  Om jag skulle haft gissat bokens handling genom bokomslaget, skulle jag aldrigt föreställt mig att boken handlade om ett barn som blev evakuerad till engelska landsbygden. Men med hjälp av baksidestexten hade jag lite aning vad boken skulle komma att handla om. Men jag fick inga små ledtrådar ur bakside som skulle ge mig en koppling mellan omsla...

Du ser en gata, vackra radhus sträcker sig så långt ögat når längs vägens sidor. En gata som du tänker borde vara full av liv, men det är den inte. Du ser de ståtliga träden på trottoarerna som borde vara täckta med klargröna löv, men det är de inte. Genom ett fönster ser du en elegant lägenhet som en familj borde bebo, men det gör de inte. På gatan ser du en bil, en fin gul leksaksbil som ett barn borde leka med, men det finns det ingen som gör. Av: Adam   Bok: Minnenas arv

   2020-03-23                                                                  Oxie   Hej Hans!  J ag är så glad att du kom till säkerhet tillslut, hoppas Sverige har tagit hand om dig på ett bra sätt. Jag var väldigt förvånad över hur bra du tog situationen med Karl, han gjorde mycket fel när han hatade dig på grund av vad din bror gjorde. Att din bror vågade stå emot Hitler fast det fanns en stor risk, det var riktigt modigt av honom. Din bror verkade vara en riktig snäll kille, han kommer alltid finnas där för dig. Jag är mycket förvånad hur bra du tog situationerna du var i.  J ag har inga tips att ge dig, för du klarade det mycket bra ...

                                                                                                      19/03/2020        Malmö, Oxie Hej Magda Eggens!    Jag har läst din bok “Jag måste berätta “. .Jag blev ledsen och förvånad över att människor verkligen kan göra mycket hemska saker mot andra människor och det borde aldrig upprepas igen.  I boken förstod jag att du verkligen hade ett bra liv innan förintelsen och andra världskriget. Allti...

 2020-03-23        Oxie Hej min kära vän Anne Frank! Jag läste din bok och dem orden som stod i boken blev jag förkrossad av. Jag blev så himla ledsen av allt du fick gå igenom i så ung ålder. När jag först började läsa boken så var jag inte så ledsen för det var bara en början in din bok. I början så hände det inte så mycket du bara förklarade om dig själv men sedan efter några sidor i boken så bara rann tårarna inombords i mig. Tårarna bara rann och rann desto mer jag kom längre in i boken. Jag förstår inte varför de kan göra så mot folk och det förstår jag fortfarande inte. Och de folk jag menar är de nazister och Adolf Hitler. De är så vidriga och jag kan inte förstå hur du tog det så lugnt en början i boken.   Att du bara splittrades från din familj och din syster och den killen du nyss hade börjat fatta tycke för är bara så himla synd. Killen du blev förälskad i och systern du var nära och din pappa och mamma som du var nära också b...

  2020-03-23           Oxie  Hej kära Anne Frank!  Din historia har berört många och det du fick gå igenom är hemskt att tänka du gömt dig i två år och sen blev påkommen ,jag kan inte tänka mig hur rädd du var.Hur vad det med maten i gömskulltet? Jag vet redan att det blev ont om mat efter en viss period.Det fanns inte så mycket att göra om dagarna ,kan jag tänka mig.Hur gjorde du mer för att underhåll dig själv?,Hittade du på olika lekar du kunde leka i tystnad, så att ni inte drog till er oväsen så att nazizterna skulle komma? Hade du några låtsaskompisar? För att fördriva tiden. Ni blev ju tvungna att fly eftersom Hitler hatade judar av ingen anledning och han förbjöd er att gå i skolan,ni fick bara vara en viss tid ute och leka.Hur var det att inte vara en del av samhället, att ni blev utanför? Och att folk kunde kolla snett på er. Jag kan inte tänka mig stressen och oron ni fick när ni fick ett brev om att Margot måste ...

Allt förändrades plötsligt över en natt. Från att ha varit en trygg och orädd liten pojke utan några bekymmer i världen, till att vara livrädd och känna rädsla.   Trots att det var under andra världskriget mitt i Nazityskland så var jag en lyckligt ovetande pojke om allt som hände omkring mig. Jag och min familj var lyckliga i Berlin i vårt stora fina hus. En varm sommardag vände allt och min pappa som var kommendant, hade blivit befordrad och hela familjen skulle flytta till nazisternas koncentrationsläger i Auschwitz.    Jag kunde inte förstå att detta skulle vara mitt nya hem. Grått, mörkt, inga blommor eller människor som gick omkring på gatorna. Istället fanns stora grindar, taggtrådar runt huset och arga soldater som vaktade vårt hus. En dag lyckades jag hitta en väg ut på bakgården, utan att bli upptäckt. Efter en lång stund var jag äntligen framme vid barackerna som jag hade sett från mitt fönster, men jag kunde inte förstå varför de var omgivna a...