Till min kära vän, Anne Frank.

 2020-03-23        Oxie

Hej min kära vän Anne Frank!

Jag läste din bok och dem orden som stod i boken blev jag förkrossad av. Jag blev så himla ledsen av allt du fick gå igenom i så ung ålder. När jag först började läsa boken så var jag inte så ledsen för det var bara en början in din bok. I början så hände det inte så mycket du bara förklarade om dig själv men sedan efter några sidor i boken så bara rann tårarna inombords i mig. Tårarna bara rann och rann desto mer jag kom längre in i boken. Jag förstår inte varför de kan göra så mot folk och det förstår jag fortfarande inte. Och de folk jag menar är de nazister och Adolf Hitler. De är så vidriga och jag kan inte förstå hur du tog det så lugnt en början i boken.  

Att du bara splittrades från din familj och din syster och den killen du nyss hade börjat fatta tycke för är bara så himla synd. Killen du blev förälskad i och systern du var nära och din pappa och mamma som du var nära också bara slets ifrån. Och när du skrev det i din dagbok att du blev fördelad med andra judar var så synd att jag fällde några tårar och blev iskall och stum. 

Just idag är det inte såklart på samma sätt som det var på den tiden för nu finns det andra typer av lagar, en annan ekonomi och det hade varit svårare att en man som Adolf Hitler skulle göra en sådan sak som han då gjorde. Men det finns såklart nazister men det påverkar inte världen precis på samma sätt som förut som tex på den tiden du levde. 

Min barndom var ju betydligt så mycket bättre än din för din var bara hemsk och sorglig. Du fick gå igenom så mycket skit och jag i den den åldern har fått uppleva väldigt mycket bra. Och ibland så får jag så dåligt samvete av hur jag har det så bra och då tänker jag på hur dåligt du hade det mellan jag har det så himla bra jämfört med dig.  

Mina frågor till dig lyder så här: Anne Frank hur kunde du vara så lugn till en början?

Hur klarade du dig av att vara utan din familj och vara så pass lugn som du var?

Varför var du inte lika nära din mor som du var din far?

Och min sista fråga lyder så här: Tappade du dina känslor efter ett tag till den killen du var förälskad i, var det svårt?

Med vänlig hälsning

Parisa