Brev till Magda Eggens

                                                                                                     19/03/2020        Malmö, Oxie

Hej Magda Eggens!   

Jag har läst din bok “Jag måste berätta “. .Jag blev ledsen och förvånad över att människor verkligen kan göra mycket hemska saker mot andra människor och det borde aldrig upprepas igen. 

I boken förstod jag att du verkligen hade ett bra liv innan förintelsen och andra världskriget. Allting var bra, men då började identifikation och olika regler om vad judarna fick och inte fick. Lärare började att skriva taskiga kommentar i deras böcker. Senare började segregationen: judarnas ägodelar blev beslagtagna och det blev mycket svårt för dem att försörja sig själva, men din pappa kände en person som kunde hjälpa honom för att få ett jobb.

Ni hade ju inte tidningar och radio, så det kom en man från kommunen som gjorde ett ljud med sin trumma. Då kom alla i Kisvárda ut för att höra på vad mannen skulle säga.  Men kände du inte en enda gång för att säga ifrån och berätta att det är fel det nazisterna gör? Eller visste du vad som hände med de som visade motstånd?

En dag kom två soldater kom in i ert rum med gevär och tog alla era ägodelar och skulle föra er till ghettot. I den stunden kom en av soldaterna och sa att han kunde hjälpa dig att komma ut och bli fri. Så klart sa du nej, du kunde aldrig lämna din familj -  men tänkte du inte en enda sekund på att kanske ta hjälp av soldaten?     

Som jag förstod i boken hade du två småsystrar: Judith som cirka 6 år och Eva som var cirka 11-12 år gammal, samt ett syskon som var på väg, eftersom din mamma var gravid. När ni kom till ghettot hjälpte du verkligen din mamma och försökte hålla henne frisk. Du hade hoppet om att hon skulle överleva till och med när ni kom till förintelselägret. Men det kändes som du redan visste att din mamma inte skulle överleva. Visste du innerst inne att hon inte skulle överleva? 

Det som verkligen förvånade mig var de förfärliga händelser som hände dig och andra som till exempel att ni alla fick känna er som ingenting, blev förnedrade och fick uppleva saker ingen borde. Ni fick sova på varandra, fick olika sjukdomar, samt fick olika löss över hela kroppen av andra människor.  Människor tog sitt liv och om Eva som var med dig hela vägen inte var med dig, tror du att du hade orkat försök att överleva på de sättet som du gjorde ?  

Därefter blev du flyttade till många baracker, men en dag kom Röda korset och räddade dig och Eva. Ni åkte till Sverige och sen mötte du Helge som du blev kär i och fick barn med. Men kändes det fortfarande som att det inte var ditt hem och att du behövde åka tillbaka till Polen där du växte upp med din familj? 

Jag gillade verkligen din bok, den var mycket intressant och du har verkligen inspirerat andra till att berätta sin historia och vad de har gått igenom och har sett.  Jag hoppas verkligen att du får mitt brev och besvarar alla mina frågor.

Med vänliga hälsning från ”Elev i 9D”.