Om omslaget till boken "Pojken i randig pyjamas"

När du först tittar på bokens omslagsbild kommer en ihopvikt pyjamasskjorta fånga din syn. Men det är inte vilken pyjamas som helst, utan det är pyjamas som symboliserar en väldigt mörk tidsperiod, då en viss folkgrupp inte var lika priviligerade som andra folkgrupper under förintelsen. I detta scenariot blev judarna utpekade av samhället. 

Pyjamasen har ett randigt mönster. Med färgen blå i två olika nyanser, ena är nyans av turkos/blå som riktar sig mot det mörka nyansen, och en ljusblå nyans som är den andra färgen. Pyjamasskjortan har även en krage som går omlott om varandra med en tunn söm som sträcker sig runt hela kragen. Sedan finns det två synliga mörkblåa knappar på framsidan av pyjamasshortsen. Vid högra översidan av pyjamasskjortan finns en fastsydd tygetikett med en triangel och ett nummer som lyder:60347. Man kan även se att det finns olika sorters fläckar på skjortan. På vissa delar av skjortan kan man se slitage och smuts på, men man kan även se några blodfläckar som stryker sig i olika områden över tyget.  På ställena det finns slitage kan man se att tyget nästan håller på att slitas upp, eftersom den antagligen är överanvänd. 

Bakom pyjamasskjortan kan man se att det finns taggtråd som är sträckta olika vinklar i bakgrunden. Sedan över rubriken där författarens namn befinner sig är den skriven i samma nyans av röd som blodfläckarna på skjortan. Under författarnamnet befinner sig bokens rubrik, men hela namnet är i olika nyanser. “Pojken I” är skriven på den mörkblåa nyansen som finns i själva pyjamas skjortan, och “Randiga Pyjamas” är skriven i både den mörkblåa och den ljusblå nyanserna som också befinner sig i pyjamas skjortans mönster. Dessa är ihopkopplade för att man ska lägga märke till båda den randiga mönster och de röda blodfläckarna som finns på pyjamas skjortan.

Bilden på omslaget har en väldigt stor koppling till olika sammanhang i bokens historia. Själva pyjamasskjortan på omslaget får en verkligen att uppmärksamma de utsatta i berättelsen. Brunos nya bästa vän Shmuel var en fånge för de nazistiska soldaternas och de högre som kommendanten fick ta på sig  pyjamasen för att symbolisera en “fånge”. Men innan Bruno blev kompis med Shmuel hade han uppmärksammat från sitt fönster i hans rum att bakom stängslet hade de intagna judarna på sig blårandiga kläder, med en mössa i samma mönster och färg som själva pyjamasen. 

I berättelsen nämns en händelse då Shmuel fick arbeta för Brunos familj genom att putsa massa glas. Bruno visste om hur mager Shmuel var eftersom de hade inte tillgång till näringsrik eller en normal mängd mat i koncentrationslägret. Men Bruno ville alltid smuggla mat till Shmuel utan att bli påkommen. Men när Shmuel arbetade för dem visste han om att det var farligt, men Bruno brydde sig inte om det han ville tänka på sin kompis hälsa, och gav honom kyckling från kylskåpet. Shmuel slukade i sig kyckling skivorna fort av rädslan. Men han blev tyvärr påkommen av Löjtnant Kotler. Shmuel talade sanning och sa att hans nya kompis Bruno hade givit honom maten. Men Bruno blev stum och förnekade sanningen för att skydda sig själv från Löjtnant Kotler. Bruno visste inte om följden men Shmuel visste om vad hans konsekvenser skulle bli av detta. 

Nästa gång Bruno träffades hade han massa blåmärken på ansiktet. Detta innebar att han blev straffad av soldaterna eftersom han hade brutit mot reglerna. När judarna blev koncentrerade hade dem inte samma rättigheter som deras medmänniskor. Skulle dem göra något som skulle gå emot nazisternas vilja blev det straff för den som gått emot. Därför finns det blod på pyjamas skjortan för att stärka det hemska levnadsvillkoren judarna hade. Men sedan att judarna blev behandlade med våld förekom ofta. Vilket nämns när Shmuel beskriver att blåmärkena inte gör ont längre, eftersom han säkert fått en hel del slag förut. Därför står blodet för ett stort missbehandling som de fick av nazisterna. 

Men när Bruno ville se hur koncentrationslägret såg ut hämtade Shmuel en pyjamas för att han skulle smälta in med fångarna. Bruno beskriver hädanefter att när han klädde på sig pyjamasen kände han en förfärlig lukt ifrån den. Och han funderade på när de sist blev tvättade. Shmuel svarade med att dessa pyjamasen inte tvättas alls. Det symboliserar smutsen fläckarna och de ställena som ser väldigt slitna ut på framsidan av skjortan i omslaget. Judarna fick inte rätten till att tvätta sig som alla andra människor som var på andra sidan av taggtråden. De fick inte rena kläder heller. På lång sikt blev följden till sjukdomar eller att lössen spred sig. Bruno brukade träffa Shmuel på eftermiddagarna vilket resulterade till att han och Gretel fick löss. 

Men taggtråden har också en stor betydelse i Brunos och Shmuels vänskap. Det enda som Bruno ville göra var att leka med sin nya kompis, eller att kunna träffa honom utan att ha något emellan varandra. Taggtråden hade stor påverkan i båda individernas liv. För Shmuel var taggtråden ett sorts hinder från att känna frihet. Men för Bruno var det ett hinder för att känna en sorts gemenskap. Han tyckte att alla i andra sidan stängslet hade ett jättebra liv, då de inkulderade varandra. Medans Bruno kände sig ohörd, eller att han inte passade in med sin familj. Men pyjamasen visar att Brunos visioner på judarnas gemenskap var inte något man ville drömma om det var snarare en mardröm. 

Det framgår väldigt tydligt i boken att det finns ett stängsel gjord på taggtråd som separerar staden i två. Det är samma stad fortfarande med det känns som två helt olika världar. I ena sidan bakom stängslet finns det ett koncentrationsläger där alla judarna blev förflyttade till under en av förintelsens fem faser. Det framgår tydligt att Bruno och Shmuel inte har samma privilegier just för att dem inte tillhör samma ras.  Shmuel är verkligen inte lika priviligerad som sin jämlika kompis Bruno. Judarna behandlades som om de inte förtjänade mänsklig tilltalande. Judarna skulle alltid vara under order av de nazistiska soldaterna, vilket gjorde koncentrationen till en väldigt mörk tid under förintelsen. Det kunde ske att dem blev hotade av laddade ammunition som soldaterna hade, och kunde vifta mot judarna för att hota dem. De kunde även bli slagna av soldaterna ifall dem inte löd en order som de blev tillsagda. Massa människor fick trängas i små utrymmen, inte tillgång till rena kläder och att dem alla blev bleka och magra på grund av att deras kost inte var hållbar. 

Trots alla dessa hemska upplevelser ser Bruno ändå något han tror är bra. Han lägger märke till hur alla pojkarna har på sig likadana kläder och att det finns en massa barn där. Bruno hade länge känt sig ensam i Allt Svisch.

Jag som läsare fick en upp en bild som att han inte kände att han passade in med sin familj. Alla var väldigt insatta i att judarna var en mindre värd folkgrupp än de ariska rasen. Till och med Gretel gjorde det tydligt för honom. Men Bruno dömde inte någon efter deras bakgrund. Han valde att fokusera på det positiva hos individen. Genom hela boken förklaras hur Shmuel verkligen ville släppas fri från lägret ut till det fria, då nazisterna inte var ett hot längre. Då han skulle kunna äta mat tills han blev mätt och inte behövde frukta sitt liv nått mer. Men Bruno ville vara en del av det judiska folkgruppen. 

Han ville hitta vänner att leka med, gå på upptäcktsfärder och sådant. Men problemet var att Bruno egentligen inte visste hur brutalt dem blev behandlade i lägret. Vilket jag ville visa i bilden genom att rita koncentrations delen med mörka färger men pyjamasen i ljusa färger. För Bruno såg pyjamasen som en gemenskap för judarna men egentligen var det för att symbolisera vilka judarna var eftersom de inte skulle behandlas med samma respekt som det ariska folket. 

De båda tycker att den andra har det bättre men i själva verket är det Bruno som har det bäst vilket jag ritat med ljusa färger för att verkligen locka ögat. Men jag har ritat stället då dem bestämde sig för att Bruno skulle in i koncentrationslägret. Jag ritade pyjamasen med färg för det var det Bruno ville vara delaktig i, men jag gjorde hela området grått eftersom det var där Bruno tog sina sista andetag. Men Bruno var inte den första som hade tagit sina sista andetag där heller, därför valde jag en dyster färg för att framhäva det dåliga i lägren.

AV: "Elev i 9F".