Brev till William Beck

2020-03-14 Oxie

Hej William Beck!

Hoppas allt är bra med dig!

Jag har precis läst “Godnatt mister Tom” och vill gärna veta hur du upplevde din tid hos Tom. Jag har förstått att du inte hade det bra hemma hos din egen mamma och att du måste ha fått en chock när du kom ut till landet och till den snälla mr Tom. Hur kändes det att åka till någon främmande person på ett främmande ställe och inte veta hur länge du skulle stanna där? Jag tror att jag själv hade varit väldigt nervös över var man skulle hamna och hur man ska bete sig när man inte känner personen. Jag tyckte faktiskt att du gjorde det väldigt bra, du avvaktade för att veta lite vad Mister Tom tyckte om olika saker som du gjorde och sen växte du som människa när han lärde dig att till exempel läsa och skriva. Det kanske inte var meningen att vara försiktig i början utan det kanske bara blev så, jag kan själv känna igen mig i att jag är lite avvaktande när jag träffar nya människor för att få reda på hur dom är som personer. Det kan ju både vara bra och dåligt, men det beror på hur man är som person tror jag? Sen tycker jag också att det var väldigt modigt av dig att berätta att du inte kan läsa eller skriva. 

Idag är det som tur är nästan alla som kan läsa och skriva eftersom att vi har skolplikt i Sverige. Har man problem i skolan kan man också få mer hjälp så att man lär sig, vilket är väldigt bra. Mister Tom var ju väldigt snäll när han hjälpte dig, trodde du att han skulle göra det? Jag tror också att du lärde dig det så snabbt för att du hade bestämt dig för att göra det. Hur tyckte du det var i skolan? Var det lektionerna som ni fick måla på som var roligast? Jag kan själv inte måla särskilt bra, men du verkar vara riktigt duktig, kanske får man se dina konstverk någonstans i framtiden! 

Jag blev väldigt berörd när du åkte hem till din mamma igen, inte för att jag tyckte att hon saknade dig utan för hur hon behandlade dig. Hade du någon tanke på att det skulle bli dåligt igen när du kom dit? Jag tycker att det var hemskt att man kan behandla någon så illa som hon gjorde och det var ju väldigt tur att Tom hittade dig. Idag kan man oftast få hjälp ifall ens föräldrar mår psykiskt dåligt som din mamma gjorde. 

Även när Zack som blev din allra första bästa vän dog blev jag väldigt berörd, han betydde ju så mycket för dig och det är alltid jobbigt att förlora någon som betyder mycket. Att du tillslut lyckades vända sorgen till något fint istället visar på att du är en väldigt stark person. Även att du kunde uppleva samma saker som ni tidigare hade gjort och att använda hans kläder och liknande. Känner du fortfarande att han saknas i ditt liv? Eller har du lyckats tänka framåt, oavsett tycker jag att du är väldigt modig och att du ska vara stolt över allt som du har gått genom. 

Ha det så bra William!

Med vänliga hälsningar Hilma. 

Bok: Godnatt Mr Tom